Vinterupptagning

När man har båten i en klubbhamn innebär det en del arbete såsom vaktpass och arbetspass vid sjö/torrsättning. Det är också svårt att själv styra när båten ska läggas i eller tas upp, det finns oftast ett par helger att välja mellan.

Tiden kom för Kraka att åka upp på vintervila. Vi tömde henne så fort som möjligt på de mesta, det är fler mindre lagliga spekulanter som gärna tar för sig av saker av värde i båtarna kring just sjö och torrsättning. 
Oscar fick hjälp av hans pappa att masta av båten en helg när Emelie var bortrest, sen kom dagen för lyftet.

Vårens val av bottenfärg visade sig fungera ypperligt, ingen beväxtning alls på skrovet, bara några små snäckor längst ner på kölen där vi hade haft svårt att komma åt med färgen. Sea Sea:s egna bottenfärg höll måttet! Efter avspolningen såg hon nästan som nymålad ut, all färg satt kvar.

Vår nya klubb hade högre krav vad det gällde upp-pallning, för vår lilla båt krävdes det 6 st seaquipstöttor och i köpet ingick de 4 hon alltid stått på innan. Turligt nog ligger Sea Sea väl placerad i Viggbyholms båthamn så med raska steg köptes 2 extra stöttor av billigare variant.

För att en mast under vintern skulle få förvaras i mastskjulet skulle alla spridare m.m plockas av och lanternor plastas in. Som nyblivna seglare kände vi oss inte sugna på att lossa på spridarna, tänk om vi inte skulle få tillbaka allt på rätt plats? Istället valde vi att förvara masten på båten under presenningen. Efter grundlig genomgång och inplastning av ömtåliga bitar på masten lyckades vi två, med lite hjälp av en båtgranne, att få upp masten på båten och lägga den på Oscars hemmabyggda skåror på akterpulpiten.

Alla kranar öppnades och skruven längst ner i rodret skruvades ur för att vatten skulle rinna ut istället för att frysa. Nu var det dags för Kraka att få vila upp sig till nästa säsongs äventyr.

sommaren 2014

Hur ska man summera segelsommaren såhär två säsonger senare?

Vi hade fantastiska dagar även om vädret alla gånger inte var lika fantastiskt. Att hitta egna små klippor som passar att lägga till för natten vid,  segla med vinden i ryggen, möta upp vänner för eskadersegling, bada, nattnavigera eller bara njuta av omgivningarna är helt ofattbart. Uttrycket " det är resan som är målet" passar perfekt in.

Uppfriskande bad

Kraka passar oss som handen i handsken, även om vi har lite dåligt samvete mot henne. Förr förra ägarna har nämligen seglat henne till bland annat Ryssland, Finland och höga kusten vilket lett till att de år på år blivit utnämnda till "årets mest seglade vigg". Vi lever inte upp till det (ännu), utan vi håller oss i trakterna kring Grinda år 2014. 
Vi lär oss något nytt varje dag och jobbar på vårt samspel på båten. Oscar är givetvis kapten och har därav veto-rätt. Oftast är vi dock överens efter en viss diskussion. 
Emelie är detta år styrman och tar ut bästa kursen och försöker hålla så mycket vind i seglen som möjligt.

Med bara två personer ombord har vi givetvis även andra roller, såsom "hopp-i-land Kalle", kabyssa och matros.  Oscar får agera det förstnämnda helt tack vare hans långa ben, vilket gör att Emelie får bra träning i att tänka ut bästa linjen för tilläggning med ankare och vindar i åtanke. Träning ger färdighet.

Det är inga som helst problem att bo två personer i båten under en längre semestertid, vi har även haft några kompisar med oss över 1-2 nätter och det går bra det med! Om man skulle vara 4 personer en längre tid krävs nog lite mer planering gällande mat och packning för att alla ska sova bekvämt, turligt nog finns det en hel del små skärgårdsbutiker i Stockholms skärgård!

Förutom att laga mat på vårt origo-kök blev det en hel del grillning, ett av årets bästa inköp till båten var grillen från biltema, enkel att bära med sig och två bra grillytor.

Grill på Skratten

Som längst var vi ute 1 vecka i sträck under säsongen, men vi har fått in flera långhelger mellan april-september. Något som stör är den otroligt tråkiga transportsträckan även kallad Askrikefjärden. Oavsett dag eller riktning har man alltid motvind här, och att ligga på kryss i flera timmar som relativt nybakade seglare är ingen hit. Vinden försvinner ofta också helt plötsligt bakom land. Just när man vill komma ut en helg är det frustrerande att just Askrikefjärden ska ta så mycket av ens tid, det mest optimala vore att båten låg runt Vaxholm istället, vi tar ju bilen till båten ändå så om man väljer mellan 15 minuter mer bilkörning än 3 timmar längre transportsträcka med båten så vinner bilen alla gånger. Då får man istället mer tid att segla runt i trälhavet och man slipper lägga till i beckmörkret när man når Skrattenöarna på fredagskvällen.
Nu försöker vi istället använda tiden under färden i Askrikefjärden till något nyttigt, som att skrubba däck, sortera tampar eller slipa och olja knap.

En av alla turer över Askrikefjärden

Upptäckten av läckande förpikslucka

Något som man nästan alltid stör sig på som seglare är motorbåtar! De kör förbi i högsta möjliga fart, och gärna så nära som möjligt, att visa hänsyn till andra båtar verkar de inte förstå innebörden av!

En vacker dag när vi var påväg från Hjälmö ner mot Skrattenöarna fick vi bästa möjliga vind, vi seglade fram i stadiga 4 knop. 
I Grindafjärden möter man alltid på färjor så det gäller att tänka ett steg längre, speciellt om man går för segel, för att anpassa kursen i god tid. 
Denna dag kom en för oss helt ny passagerarbåt, vi mötte henne med god marginal på säkert 50meter. Men det vi inte var beredda på var hennes vassa svallvågor! När vi gick igenom andra vågen dök hela fören ner och vatten sköljde över hela båten. Ingen större fara, vi var torra och det var inga problem att hålla kursen. Men när vi tittade ner i ruffen såg vi ett mindre hav i förpiken, där vi hade våran packning och sängkläder! 
Det var bara att tänka om och lägga till i Grindas gästhamn. Alla sängkläder fick åka upp på tork och flera deciliter vatten torkades upp från ruffen. 
Självklart gick solen i moln men vinden fortsatte, så torkningsmöjligheten var fortfarande god.

Säga vad man vill om motorbåtsägare, men på sjön i hamn hjälper alla varandra. En vänlig man såg våran "tvättlina" och frågade vad som hänt och vi berättade om vågen som nu ligger i vår ruff. 
"Kom igen nu och hjälp ungdomarna, de har ju hela båten full med vatten" ropade killen till sina vänner på de andra båtarna, vips hade denna kille fått tag i en motorvärmare från en annan båt, men inte nog med det han gav även bort sin plats på den fulla laddningsstolpen så vi hade el och kunde koppla på värmen. 
Tänk så vänliga människor det finns, och sjöfolk hör ofta till den skaran! Vi bjöd på lite halvljummen öl som tack och sov sedan skönt i en varm och fuktfri båt!

Efter denna dag fick en ny punkt på Att-göra-listan högsta prioritet; TÄTA FÖRPIKSLUCKAN

Egen prägel

Vi har känt oss väldigt nöjda över vårt båtköp, och det har varit speciellt tryggt att veta att Kraka blivit väl omhändertagen av de två senaste ägarna. Om hon har klarat att segla till Ryssland så kommer hon enkelt klara av våra inomskärseskapader, plus att en sån erfaren båt säkert kan lära oss ett och annat:)

I Viggenklubbens dokument av tekniska kommittéen kan man läsa om många smarta lösningar för en Albin Viggen, de flesta av dessa är redan genomförda i vår lilla båt som förvaring av bordet, ankarbox i fören, rullfock, porta porti i förpiken med mera med mera. Vi behövde med andra ord inte göra någon större renovering innan hon skulle bli seglingsbar och en bra bobåt.

Men några småändringar ville vi få till redan första året för att göra båten till vår.
Alla har vi olika smak, men vi kände inte att turkosvitt mosaik på trädetaljerna runt köket var någon större hit i en båt. Likaså kändes de röd/turkos randiga gardinerna mer passande i en sommarstuga än i en segelbåt. Sagt och gjort, vi gav oss på att sy nya gardiner av ett tvåsidigt marint tyg vi hittat på sybutiken i Arninge.

Emelie är en mycket bra idéspruta och ser till att saker blir gjort, men någon duktig sömmerska kommer hon nog aldrig bli. Oscar fick rädda tyget från att ha blivit mer snett än lutande tornet i Pisa genom att nåla om innan maskinen satte tänderna i det.

Emelie syr efter att Oscar tålmodigt nålat

Men med gemensamma krafter syddes gardiner till salongen och ett avdelningskynke mellan salong och förpik. Det finns precis tillräckligt med tyg kvar till att även sy gardiner i förpiken, men det får vänta.

Mosaiken bestämde vi oss för att ta lite pö om pö, då den bara var halvfärdigt lagd så gjorde det varken av eller till om vi slog bort några bitar ibland när vi låg och slöade i någon naturvik.

För att få till en ännu mer ombonad känsla och för att hålla en god värme i båten ville vi lägga en matta på durken. Att köpa en specialutskuren matta till en båt kostar ett par tusenlappar, så vi ville komma på en egen lösning. Efter att ha kikat runt hittade vi vad vi tyckte var den perfekta lösningen, en matta från Biltema som är gjord för bagageutrymmet. Den hade samma färgnyans som de omklädda sittdynorna, bättre kunde det nog inte bli! 

Med hjälp av en liten kniv skred vi till verket och skar ut mattan på plats i båten, vi fick även till mallningen så mattan går in under pedalerna för vattnet vid pentryt. För att enkelt komma åt luckorna till kölsvinet gjorde vi mattan i två delar. Resultatet blev bättre än vi hade trott, nu 2 år senare är den fortfarande fräsch och kommer förhoppningsvis kunna användas flera år till.

Nya gardiner och ny matta som matchar dynorna.

Mattan hittar ni här, vi körde på den marinblå färgen men tror att den även görs i grått.
För drygt 200kr och kanske 1h arbete hade vi nu en passande slitstark matta som täckte hela durken.

Vi ville även ha möjligheten att se ut genom ruffdörren på kvällarna. Både för att få in ljus och för att se ut. Efter lite skissande kom vi fram till en bra lösning, att bygga en ruffdörr i Plexiglas.
Vi köpte teaklister och plexiglas på Biltema och sen började hantverket. Listerna slipades och undre rutan fick en lutning så att vatten kan rinna av samt att översta luckan ska passa in utan att det blir en glipa. När listerna var färdigslipade oljades de in och plexiglaset skars ut. Sista passningen gjordes på båten så att yttersidan av listerna kunde slipas till vid behov. Vi fäste plexiglaset med rostfria skruvar och teakplugg. 
Dörren blev i två delar så det är enkelt att stuva undan. Då dessa inte ska användas när vi lämnar båten satte vi inte på något lås. 

Som ni märker handlar vi en hel del saker från Biltema, just såna här tillbehör som lister, matta, svampar, enklare poleringsmaskiner etc är dom väldigt billiga på i jämförelse och kvalitén räcker gott och väl för oss. Men när det kommer till epoxi, färg, tampar m.m är det oftast Sea Sea vi vänder oss till.

Jungfrufärden

Sista helgen i april lyste solen från en klarblå himmel, perfekt väder för vår första seglats!

Båten låg på Sätra varv vid Mälaren och vi skulle segla hem henne till Viggbyholms båtklubb. Vi hade beräknat tiden och kommit fram till att vi för säkerhetsskull (och för skoj) planerar en övernattning. Det finns inte så många självklara tilläggningsplatser för natten på denna sträcka, men Fjäderholmarna ligger ganska direkt efter att man kommer ut i Värtan så dit styrde vi.

Det blev många första gången upplevelser denna jungfrufärd, vi puttrade sakta för motor genom Mälaren bort till första slussen, slussa har ingen av oss gjort tidigare! Resterande broar var tillräckligt höga för att vi skulle komma under utan broöppning, men tanken på att fastna med masten likt scenen i sällskapsresan ville inte släppa så jag fixerade blicken på vindexen trots att det var flertal meter kvar till bron.

Mehavd matsäck och den obligatoriska burkölen avnjöts medan vi passerade Liljeholmen. Efter bara någon timme var vi redan ute i Värtan och såg Gröna Lund framför oss, vår estimering av tiden visade sig vara väldigt fel! Vi kände oss modiga och varma i kläderna så nu var det dags att hissa segel, det gick på ett kick och motorn stängdes av. Finns det något bättre än ljudet av vågor som kluckar?!
Däremot var vinden som bortblåst och efter att loggen i 45 minuter visat på 0knop och vi befann oss på i princip samma ställe utanför djurgårdens norra spets gav vi upp och gick för motor sista biten in till bryggan på Fjäderholmarna.

Här var det ingen trängsel så vi valde med omsorg den plats där vi hade eftermiddagssol i sittbrunnen. För att fira vårt nya segelliv dukade vi upp med lite bubbel och löjromstoast på den nya servisen. Det här är livet!

Även om vi var nästan de enda människorna på ön så fanns där istället desto fler kanadagäss som satt sitt revir precis runt toaletterna. Emelie råkade gå över någon osynlig gräns mellan en hona och hennes unge, det slutade med att hon blev jagad över hela gräsmattan och honan satte sig på hennes rygg och började picka. 
Oscar hade börjat stifta bekantskap med den enda andra båten som låg på bryggan, Emelies skrik hördes inte över deras konversation. Därefter besöktes inte toaletten utan att man gick två och två, en längre pinne fick agera avväjningsvapen vid behov.

Under natten sov vi som stockar i båten, det hade blivit en sen kväll inne hos våra båtgrannar vilket bara ökade möjligheten till sovmorgon. 

Efter en sen frukost var det dags att kasta loss och segla sista biten. Lidingöbron är som bekant väldigt låg, när vi är ute med motorbåten tar vi oss från Täby till Fjäderholmarna på max 20 minuter brygga till brygga. Men segelbåten kräver att man går runt Lidingö plus att hastigheten är en bråkdel av Hydroliftens fart, så vi satte oss tillrätta i sittbrunnen och njöt av solen.

Efter att vi rundat Lidingö fick vi lite vind och seglen åkte återigen upp, denna gång gick det bättre och vi tog oss framåt! Väl framme vid storholmen precis påväg in i lilla Värtan dök det upp ett huvud snett framför båten, vi såg en säl! 

Vi har officiellt startat vårt segelliv och det känns helt fantastiskt!

Sjösättning & påmastning

Tiden hade äntligen kommit tills det var dags att sjösätta vår ögonsten. Hjärtat slog några extra slag och nerverna var på helspänn, vi hade trippelkollat att alla slangar var avstängda, skruvar åtdragna och att loggpluggen satt där den skulle. Hamngubben styrde subliften med van hand, en båt i vår utformning är väldigt enkel att lyfta tack vare formen på skrovet där inga extra finesser sitter i vägen!

Iläggningen gick jättebra, vi hade fått låna en gästplats ett par dagar så vi kunde segla hem henne under kommande helg. 

Motorn startade efter några ryck och det var en fantastisk känsla att puttra den korta sträckan till bryggan, vår båt flyter!

Oscar håller i Kraka vid sjösättning Sätra båtvarv

När man ser båten för första gången i vattnet ser den ovanligt liten ut, kölen och skrovet är ju under ytan så att se båten på hamnplanen tidigare gör att man lurar ögat på storleken på båten!

Den tidigare ägaren hade vänligt nog erbjudit sig att masta på Kraka tillsammans med oss, det var oerhört värdefullt. Vi hade förberett oss genom att läsa en del material om hur vi på bästa sätt mastar på exempelvis handboken för Albin Viggen, artikel i praktiskt båtägande om påmastning steg för steg samt i det material vi fått för vår masttyp Seldén.  Men teoretisk kunskap kan inte mäta sig med praktiskt kunnande. Tidigare ägare hade med sig en specialnyckel för att skruva i mastfoten, våra skiftnycklar och tänger hade inte klarat av jobbet. Men även solen har sina fläckar, när alla vant satt på plats upptäckte jag att tampen för rullfocken låg lös på överbyggnaden. Vi hade missat att fästa den under förstaget! På något sätt kändes det skönt att även den tidigare ägaren inte hade full koll på alla steg, det gav oss också ett extra träningstillfälle på att lossa och fästa vantarna för att komma åt!

Några timmar senare var hon påmastad och både rullfocken och storseglet var på plats. Det visade sig att stoppbrickan på masten hade städats bort under vårrustningen, en provisorisk lösning med eltejp och tålamod fick fungera för stunden. Plattan visste vi låg hemma i källaren i en " kan detta vara bra att ha?"-påse turligt nog! 

Vi tackade för all hjälp och fick de sista grejerna till båten av säljaren, tyvärr hittade han inte de utlovade sjökorten, istället styrde vi bilen från Sätra båtvarv till Täby och Sea Sea. Tacksamt att ha en nära vän jobbande i båtbutik då det blir ett väldans spring efter saker som behövs!

Vårrustning 2014

Som nyblivna båtägare hade vi bråttom att komma igång med vårrustningen. Listan på saker vi ville fixa blev lång, längre och sedan ohållbart för lång.
För att inte ta oss vatten över huvudet innan vi ens lärt oss segla båten började vi skala bort saker från listan och dela in punkterna i två olika kategorier:

1. Nödvändigt för att kunna sjösätta
2. Estetisk förbättring som görs i mån av tid

Under kategori 1 stod bland annat storstädning invändigt, bottenmåla, polera fribord, kontrollera alla genomföringar, kontrollera masten, se över samtliga vantskruvar och serva motorn.

Den listan räckte gott och väl för oss, vi ville ju kunna sjösätta så snabbt som möjligt och segla henne till vår nya hemmahamn och klubb, Viggbyholms båtklubb. 

Listan på saker att inhandla ska vi inte tala om, även om vi fick med de mesta man behöver för båten i köpet så är det alltid något man behöver och vårens nya favoritaffär blev Biltema som fick sälja på oss allt ifrån tvättsvampar till vattentäta ficklampor.

Förra ägaren hade påbörjat poleringen av fribord och kölen hade lite grundfärg kvar från föregående år. Själva vattenlinjen var bortslipad efter insatsen med att epoxibehandla kölen, då ingen beväxtning kunde avslöja var "snobbranden" egentligen borde sitta så ströks den punkten snabbt från listan.

Vi köpte på oss Sea Sea:s egna bottenfärg, som var kompatibel med färgen som redan satt på båten (http://www.seasea.se/Article.aspx?ArticleNo=22290). Tyvärr fanns den inte i en blå nyans som jag hade önskat, men bottenfärgen ska ju enbart synas när båten är på land så jag var inte svårövertalad. Färgen från Sea Sea kostade hälften av vad International eller Hempels färger gick på, så pris trumfade färg.
Efter en utvändig tvätt och maskning var det då dags att skrida till verket, vi drog över 2 lager och på en så smidig båt (knappt 24fot) går det fort speciellt om man är två.

Mantågsnätet som satt på båten hade sett sina bästa dagar, torrt som fnöske och den tidigare vita färgen var numer grådaskig. Med några snabba klipp var nätet ett minne blott, en sån förbättring!

Till fribordens polering köpte vi en poleringsmaskin från Biltema för några hundralappar. Vi använde Nano 3in1 för polering vaxning och försegling, resultatet blev kanon!

Motorn kördes till Kentys på Ingarö för service, enligt säljaren gick motorn bättre på Alkylat så ett gäng sådana flaskor bunkrade vi upp med.

Masten var i gott skick och alla vants var redan smorda. Vi gick igenom den noggrant och torkade med lite paraffinolja. 

Detta år gjordes inget speciellt åt insidan, mer än att den fick sig en grundlig städning och en check av genomföringar, slangar och batterierna åkte hem på uppladdning. Den halvfärdiga mosaiken runt köksdelen var inget som imponerade på oss, att ta bort detta står på vår lista kategori 2.

Därefter var det dags att stuva båten, en full bil kördes ut med allt ifrån ankarolina till kaffekoppar, båtshake, regnkläder och segel i alla dess slag. Återigen blev vi förvånade över hur bra stuvmöjligheterna är på denna lilla båt!

Historien om hur vi blev med segelbåt

Här följer berättelsen om hur vi, första tisdagen i mars år 2014 blev ägare till en Albin Viggen 1359 döpt till Kraka.

Mars 2014

Efter att ha seglat med några nära vänner sommaren 2013 växte sig suget stark för att skaffa oss en egen segelbåt. Segla var inget som någon av oss kunde särskilt bra, Oscar har förvisso gått i seglarskola när han var betydligt yngre, men däremot har vi båda mer erfarenhet av motorbåtar och båtlivet som stort.
Strösurfande på blocket efter roliga segelbåtar tog fart, och jag (läs Emelie) som älskar excel och planering började skissa på en budget. Efter konstateringen att en båtplats kostar lika mycket i månaden som vår avgift till bostadsrättsföreningen drog vi snabbt slutsatsen att en båt, det skulle vi aldrig kosta på oss att äga.

Som de båtvänner vi är besökte vi såklart båtmässan, startskottet på varje års båtsäsong! Förutom att se mängder av "mirakelmedel" för än det ena än det andra så sprang vi på flera vänner. En stående fråga när man springer in i båtvänner är "Ska inte ni skaffa båt?"När jag förklarade att vi hade haft plan på just att skaffa båt, men att båtplats var för dyrt fick vi svaret "Äh, men 2000kr/ säsong har ni väl råd med?". Oj då, det vi trodde var månadskostnaden för båtplats visade sig vara tokfel, det var säsongskostnaden som marinor och båtklubbar annonserade ut!

Den kvällen blev det flera timmars intensivt blocket-letande. Vi hade siktet inställt på en segelbåt i lagom storlek, i gott funktionellt skick och för en överkomlig prislapp. En annons stod ut på blocket och efter mail och samtal hade vi bokat in en visning två dagar senare.

Att titta på en båt i vintervila en halvmörk och regnig kväll i början av mars för inte tankarna till soldränkta klippor, naturvikar och blå himmel. I bilen påväg till södra sidan av stan hade vi gemensamt kommit överens om att vi ska nu inte förhasta oss och köpa första bästa båt efter första titten, utan vi skulle åtminstone sova på saken...
På hamnplanen stod "Kraka", en knappt 40årig Albin Viggen som precis fått av sig vintertäcket. Ägaren var väldigt sympatisk och berättade mycket om båtmodellen, vilka brister som var kända och vad som gjorts på just denna båt för att förbättra och eliminera just dessa brister. Efter en telepatisk konversation mig och Oscar emellan hör jag mig själv säga " Om vi vill köpa henne här och nu, hur gör vi då?". En enkel swischning av pengarna och vips, så var handpenningen lagd och vi hade blivit med båt!

Kraka 1359 genomförda renoveringar

2013 byttes dynorna ut mot nya, professionellt uppsydda till en kostnad av 12 000:-.
2013 Påbörjat projekt med mosaikkakel vid köksdel, ej klart ännu.
2013 Ny solcellsventilator
2012 Fribord renoverad, abralon sliprondeller och efter det nano-vax.
2011 målades taket i salongen samt skansluckan fick ett nytt lager gelcoat.
2010 skrapades skrovet rent ner till gelcoat och epoxibehandlades med Hempel Light, 8 lager.
2009 Kontroll av mastbalk, byte av träskruv i mastbalkshalvor till 8mm vagnsbult
2008 Nytt storsegel
2008 Ny toalett
2008 Ny sprayhood
2006 Omplastning/tätning av ankarbox.
2005 Ny elcentral med laddning från motor och landströmscentral med laddare
2005 Ny tät lucka i aktertoft.
2005 Ny motor: Selva 5hp
2004 Ny teaktrall i sittbrunnen
2004 Ny logg: Silva Star
2004 Ny kompass: Silva 103B/H
2004 Ny länspump, med nytt utlopp ovan vattenlinje
2004 Nytt kök: Origo 3000 med balansupphängning
2004 Neddragning av fall mm till sittbrunn



Fakta om Albin Viggen:

Längd över allt: 7,1 m 

Längd i vattenlinjen: 6,0 m
Bredd: 2,24 m
Djupgående: 1,11 m
Deplacement: ca 1400 kg

Kölvikt: ca 600 kg

Antal kojplatser: 4st