sjösättning och påmastning

Den 3:e maj fick vi tid för sjösättning och Oscar fick ansvaret för vårt arbetspass. Lagom till att Kraka skulle i vattnet kom Emelie direkt från helgens möhippa redo att hjälpa till.

sista checken innan sjösättning:

• Skruven i botten på rodret ska skruvas i
• Kontrollera att pluggen för loggen sitter ordentligt
• Kontrollera att alla slangar/genomföringar är stängda
• Kontrollera att motorn är ditsatt ordentligt och har färsk bensin i tanken

Allt gick smidigt även denna gång, men då vi sagt upp vår båtplats i Viggbyholms båtklubb behövde vi inom några dagar masta på och segla henne till nya platsen.

I år skulle vi för första gången masta på helt själva, nervöst och spännande. Efter att vi sett över masten ordentligt och lagt alla stag på rätt sida lade vi beslag på hamnen lägsta mastkran.

Emelie stod ombord redo att ta emot mastfoten och Oscar vevade, vädret var optimalt med ingen vind och lite sol. Något som var mindre optimalt var att Oscar, lagom till att mastfoten nådde båten, kom på att han verkligen i just denna sekund behövde gå på toaletten. 

Man kan milt uttrycka det som att Emelie fick smått panik, alla böcker om påmastning säger tydligt att man ALLTID ska vara minst en person som sköter veven och en som står på båten. Minuterna när Oscar var borta kändes som en evighet, men varken masten eller båten rörde sig en centimeter så allt gick bra, förutom att Emelies blodtryck nog sköt i höjden.

När vi skulle fästa sista staget på SB sida fick vi det inte att passa, oavsett hur mycket vi lossade på BB. Vi slet och skruvade ut vanten till max, ingenting hjälpte. Hade staget kympt under vintern? En mer van segelbåt låg lugnt och väntade bakom oss på sin tur, de såg hur vi slet och gav oss till slut tipset att fästa ett schackel på vanten för att på så sätt kunna få fast den i båten. Det var tydligen ett knep de alltid tog till vid påmastning, någon dag senare när de trimmade masten kunde de enkelt ta bort schacklet. 

Bra tips tyckte vi och följde rådet! 

Magiskt nog passade staget utan problem några minuter senare när vi låg vid gästplatsen. Däremot hade klockan redan blivit sen eftermiddag, så att hinna segla upp båten till Vaxholm innan mörkret slog in var helt omöjligt.

2 dagar senare efter jobbet seglade vi istället båten till djursholm, där motorbåten annars ligger.  Då Hydroliften inte skulle sjösättas förrens juni kunde Kraka få nyttja platsen sålänge. 

Vi kom ungefär halvvägs innan vi såg att kylvattnet inte sprutade ur motorn lika starkt som normalt, strax därefter började det istället komma ånga. Vi tog av motorskyddet och drog ner på gasen. Dumma som vi var hade vi ännu inte satt på varken focken eller storseglet, de låg hemma hos Oscars föräldrar i Djursholm. Ett uselt beslut, man ska nog aldrig ge sig ut i segelbåt utan segel!

Motorn klarade hemfärden och ångan blev snart en svag vattenstråle istället.

Men något stod ju uppenbarligen inte rätt till, så motorn togs av båten och fick åka hem på förvaring och genomgång.