Jungfrufärden

Sista helgen i april lyste solen från en klarblå himmel, perfekt väder för vår första seglats!

Båten låg på Sätra varv vid Mälaren och vi skulle segla hem henne till Viggbyholms båtklubb. Vi hade beräknat tiden och kommit fram till att vi för säkerhetsskull (och för skoj) planerar en övernattning. Det finns inte så många självklara tilläggningsplatser för natten på denna sträcka, men Fjäderholmarna ligger ganska direkt efter att man kommer ut i Värtan så dit styrde vi.

Det blev många första gången upplevelser denna jungfrufärd, vi puttrade sakta för motor genom Mälaren bort till första slussen, slussa har ingen av oss gjort tidigare! Resterande broar var tillräckligt höga för att vi skulle komma under utan broöppning, men tanken på att fastna med masten likt scenen i sällskapsresan ville inte släppa så jag fixerade blicken på vindexen trots att det var flertal meter kvar till bron.

Mehavd matsäck och den obligatoriska burkölen avnjöts medan vi passerade Liljeholmen. Efter bara någon timme var vi redan ute i Värtan och såg Gröna Lund framför oss, vår estimering av tiden visade sig vara väldigt fel! Vi kände oss modiga och varma i kläderna så nu var det dags att hissa segel, det gick på ett kick och motorn stängdes av. Finns det något bättre än ljudet av vågor som kluckar?!
Däremot var vinden som bortblåst och efter att loggen i 45 minuter visat på 0knop och vi befann oss på i princip samma ställe utanför djurgårdens norra spets gav vi upp och gick för motor sista biten in till bryggan på Fjäderholmarna.

Här var det ingen trängsel så vi valde med omsorg den plats där vi hade eftermiddagssol i sittbrunnen. För att fira vårt nya segelliv dukade vi upp med lite bubbel och löjromstoast på den nya servisen. Det här är livet!

Även om vi var nästan de enda människorna på ön så fanns där istället desto fler kanadagäss som satt sitt revir precis runt toaletterna. Emelie råkade gå över någon osynlig gräns mellan en hona och hennes unge, det slutade med att hon blev jagad över hela gräsmattan och honan satte sig på hennes rygg och började picka. 
Oscar hade börjat stifta bekantskap med den enda andra båten som låg på bryggan, Emelies skrik hördes inte över deras konversation. Därefter besöktes inte toaletten utan att man gick två och två, en längre pinne fick agera avväjningsvapen vid behov.

Under natten sov vi som stockar i båten, det hade blivit en sen kväll inne hos våra båtgrannar vilket bara ökade möjligheten till sovmorgon. 

Efter en sen frukost var det dags att kasta loss och segla sista biten. Lidingöbron är som bekant väldigt låg, när vi är ute med motorbåten tar vi oss från Täby till Fjäderholmarna på max 20 minuter brygga till brygga. Men segelbåten kräver att man går runt Lidingö plus att hastigheten är en bråkdel av Hydroliftens fart, så vi satte oss tillrätta i sittbrunnen och njöt av solen.

Efter att vi rundat Lidingö fick vi lite vind och seglen åkte återigen upp, denna gång gick det bättre och vi tog oss framåt! Väl framme vid storholmen precis påväg in i lilla Värtan dök det upp ett huvud snett framför båten, vi såg en säl! 

Vi har officiellt startat vårt segelliv och det känns helt fantastiskt!